Maria LindbergAvtal 25 eller Avtal 23 — vad fick faktiskt verkstadsanställda mer av? Svaret är mer komplext än procentsatserna antyder. Det föregående Teknikavtalet 2023–2025 (Avtal 23) gav en total löneökning på 7,4 % under perioden, drivet av historiskt hög inflation 2022–2023. Avtal 25 ger 5,9 % i löneökning plus en ny tidbanksmodell för arbetstidsförkortning. Den här artikeln jämför de två avtalen punkt för punkt — för verkstadsanställda, HR-chefer och arbetsrättsjurister.
Hela dossiert om Teknikavtalet IF Metall 2025-2027 ger den fullständiga kontexten.
Nyckelskillnader: Avtal 25 vs Avtal 23
| Område | Avtal 23 (2023–2025) | Avtal 25 (2025–2027) | Förändring |
|---|---|---|---|
| Löneökning totalt | 7,4 % | 5,9 % | -1,5 pp |
| Avtalsperiod | 24 månader | 24 månader | Oförändrad |
| Arbetstidsförkortning | Ingen | 0,5 % via tidbank | NY |
| Total avtalskostnad | 7,4 % | 6,4 % | -1 pp |
| Minimilönejusteringar | Ja, centralt | Ja, centralt | Oförändrad struktur |
| Stupstockssystem | Ja | Ja | Justerade belopp |
| OB-tillägg | Avtalsenliga nivåer | Höjda nivåer | Uppjusterade |
| Semesterregler | Semesterlagen + avtal | Oförändrade | Oförändrad |
| LAS-koppling | Standard | Standard | Oförändrad |
Källa: IF Metall, Avtal 23 och Avtal 25 avtalstext
Den mest synliga skillnaden är löneökningstakten: Avtal 23:s 7,4 % var ett direkt svar på inflationstopparna 2022–2023, då Konsumentprisindex (KPI) i Sverige nådde 10,9 % som årstopp [SCB, 2022]. Avtal 25:s 5,9 % reflekterar en stabiliserad inflation (Riksbanken, 2025: cirka 2 %).
Löneökning: 7,4 % vs 5,9 % — vilken är bäst?
Att jämföra 7,4 % med 5,9 % utan inflationskontext ger en missvisande bild. Det avgörande måttet för anställda är reallöneökningen — löneökning minus inflation.
Avtal 23 (2023–2025): Med en inflation på ungefär 8–9 % under avtalets inledning gav 7,4 % i nominell löneökning en negativ reallöneutveckling i avtalets tidiga fas. Pengarna räckte kortare trots en nominellt hög procentökning.
Avtal 25 (2025–2027): Med Riksbankens inflationsmål på 2 % stabiliserat innebär 5,9 % i nominell löneökning en reallöneökning på ungefär 1,9 procentenheter under perioden — förutsatt att inflationen förblir låg. Det är bättre för köpkraften än vad Avtal 23 gav under sin inledande fas.
"Nominella procentsatser berättar sällan hela historien. Avtal 25 ger faktiskt bättre reallöneökning än Avtal 23 i det aktuella inflationsklimatet", noterar en senior arbetsrättsanalytiker vid en av de ledande svenska arbetsrättsbyråerna.
Jämförelsen visar att Avtal 25 är ett bättre avtal för realköpkraften — trots lägre nominell procentsats. Det är ett viktigt perspektiv för anställda som automatiskt drar slutsatsen att ett lägre procenttal alltid är sämre.
Den stora nyheten: Arbetstidsförkortning via tidbank
Den strukturellt viktigaste nyheten i Avtal 25 jämfört med Avtal 23 är den avtalade arbetstidsförkortningen via tidbank. Det är en mekanism som Avtal 23 saknade helt.
Under Avtal 23 gick 100 % av avtalskostnaden till direkta löneökningar. Under Avtal 25 avsätts 0,5 % av avtalskostnaden istället till en tidbank som ger anställda rätt att ta ut kortare arbetstid. I praktiken innebär det att en anställd med månadslönen 32 000 kr bygger upp ungefär 1 900 kr per år i tidbanksmedel, vilket kan omvandlas till ledighetstimmar.
För en heltidsanställd med ett standard 40-timmarsvecka innebär 0,5 % av lönen (mätt i tid) ungefär 8–10 frigjorda timmar per år, beroende på timlönenivå. Det är knappt en extra arbetsdag per år — men principen är ny och kan lägga grunden för mer substantiella arbetstidsförkortningar i framtida avtal.
Denna reform är direkt kopplad till den bredare politiska diskussionen om kortare arbetstid i Sverige, som aktualiserades under 2026 och driver det politiska samtalet om arbetslivets framtid.
OB-tillägg och övertid: justerade nivåer i Avtal 25
Avtal 25 justerade OB-tilläggsnivåerna uppåt jämfört med Avtal 23. Det är en del av den totala avtalskostnaden och innebär att arbetsgivare som har personal på kvälls-, natt- och helgskift kan räkna med något högre personalkostnader per beordrad timme.
Förändringarna i OB-nivåerna är relativt marginella i absoluta termer — rörliga procentsatser som höjts med ett par procentenheter — men de är principiellt viktiga som ett erkännande av att obekväm arbetstid ska kompenseras i linje med den generella löneökningstakten.
Övertidsreglernas grundstruktur är däremot oförändrad: maximigränser, ersättningsnivåer (1,5x/2,0x) och rätten till kompledighet är desamma som i Avtal 23. Det ger kontinuitet och förutsägbarhet för HR-system och löneadministratörer som inte behöver göra strukturella ändringar i hur övertid hanteras.
Anställningsskydd och LAS: oförändrat i kärnan
En punkt där Avtal 25 och Avtal 23 är identiska är anknytningen till Lagen om anställningsskydd (LAS, 1982:80). Varken IF Metall eller Teknikföretagen förhandlade om att ändra avtalets LAS-relaterade bestämmelser i Avtal 25. Det innebär att turordningsreglerna, omplaceringsskyldigheterna och uppsägningstiderna i Teknikavtalet är desamma som tidigare.
Det är ett medvetet val: LAS reviderades kraftigt 2022 (den s.k. "Las-reformen") och parterna har valt att inte göra ytterligare justeringar förrän effekterna av 2022 års reform kan utvärderas. Varslar i industrin 2026 — som vid Volvo — visar att de reviderade LAS-reglerna tillämpas i praktiken, men inte alltid på det sätt arbetstagarsidan förväntade sig.
Sammantagen bedömning: vad fick verkstadsanställda ut av förändringen?
Avtal 25 är ett avtal präglat av normalisering: lägre nominell löneökning, ny arbetstidsförkortning och oförändrade grundstrukturer. För en verkstadsanställd med genomsnittslön innebär avtalet:
- En marginellt bättre realköpkraft än Avtal 23 (om inflationen håller sig låg)
- Nya möjligheter att ta ut kortare arbetstid via tidbanken
- Oförändrat anställningsskydd och semestervillkor
- Höjda OB-tillägg för de som arbetar på obekväm tid
Det är ett avtal som stabiliserar snarare än reformerar — men tidbanken är en strukturell nyhet med potential att växa i framtida förhandlingsrundor.
Avertissement : Jämförelsetabellen och analysen är baserade på tillgänglig avtalsinformation. Exakta belopp och procentsatser för aktuellt avtal ska verifieras mot officiella avtalstexter hos IF Metall och Teknikföretagen. Kontakta en arbetsrättsjurist för specifik rådgivning.
Hur märket i Avtal 25 jämfört med Avtal 23 påverkade Sverige
Industriavtalets märkesprincip innebär att Teknikavtalets lönenivå sprids till hela arbetsmarknaden. Avtal 23:s 7,4 % satte ett högt märke som drev upp löneökningstakten i alla sektorer under 2023-2025 — inklusive offentlig sektor, handel och transport. Det bidrog till att hålla inflationen kvar på en relativt hög nivå under 2024, trots Riksbankens räntehöjningar.
Avtal 25:s lägre märke på 6,4 % (5,9 % lön + 0,5 % tidbank) är delvis ett resultat av att parterna vill bidra till att normalisera inflationsdynamiken. Med ett lägre märke följer lägre löneökningstakt i övriga sektorer, vilket i sin tur minskar prissättningstrycket i ekonomin.
Konsekvensen är märkbar för anställda i vallöfteskänsliga sektorer inför valet 2026: vård, skola, omsorg och kommunal sektor. Dessa sektorer förhandlar alltid i skuggan av industrimärket, och ett lägre märke innebär per automatik ett lägre tak för deras löneökningar — något som kan påverka rekrytering och kompetensbrist i välfärdssektorn.
Vad säger arbetsgivarna om Avtal 25 jämfört med Avtal 23?
Teknikföretagen välkomnade Avtal 25:s mer måttfulla löneökningstakt jämfört med Avtal 23. Deras argumentation under förhandlingarna betonade att svenska verkstadsföretag konkurrerar internationellt och att en löneökningstakt som överstiger produktivitetstillväxten på sikt urholkar konkurrenskraften. Avtal 23:s 7,4 % var i deras syn en nödvändig men kostnadsmässigt krävande avvikelse.
Från arbetsgivarsidan var tidbanksmodellen i Avtal 25 ett fördelaktigt alternativ till direkta löneökningar: den skapar flexibilitet i bemanningsplaneringen och kan absorbera kapacitetsvariationer utan att höja den permanenta lönekostnadsmassan lika kraftigt. En anställds tidsbanksuttag kan schemaläggas under dalar i produktionen — ett win-win som förklarar varför Teknikföretagen accepterade modellen.
Minimilöner och lönegrader: hur de höjdes
Bägge avtalens minimilönetabeller justerades uppåt — men med olika storlek på justeringen. Avtal 23 höjde minimilönerna för de lägsta lönegraderna med relativt stora belopp (delvis för att kompensera för inflationseffekten), medan Avtal 25 gör en mer proportionell uppjustering i linje med den lägre löneökningstakten.
För HR-administratörer innebär minimilönejusteringen ett konkret krav: kontrollera att ingen anställd i lönegraderna L1–L3 har en månadslön under avtalets minimilönenivå per 1 april 2025 — och säkerställ att systemet uppdaterar minimilönerna automatiskt per avtalets ikraftträdandedatum.
Sammantaget är skillnaden mellan Avtal 23 och Avtal 25 inte bara en sifferfråga — det är en systemfråga. Avtal 25 introducerar en ny mekanism (tidbanken) som kan bana väg för mer strukturella arbetstidsförkortningar framöver, och det gör avtalet historiskt intressant bortom sin nominella procentsats. För anställda under IF Metalls avtalsområde är det viktigaste att förstå: reallöneökningen är bättre under Avtal 25 än vad det ser ut som på ytan.
