Maria LindbergStaffan Westerberg avled i juni 2026 vid 92 års ålder. Regissören och manusförfattaren bakom barnprogramklassikern "Vilse i pannkakan" (1975) sörjs av en hel generation tittare – men hans konstnärliga arv lever vidare, både känslomässigt och juridiskt. Vem äger nu rätten till hans verk, och vad behöver arvingarna göra?
Ett liv bakom kameran
Staffan Gunnar Westerberg, född den 11 juni 1934 i Norrbottens län, ägnade sitt liv åt film, TV och teater. Han är framför allt känd för barnprogrammet "Vilse i pannkakan" som sändes i SVT från 1975 och blivit en kultklassiker för generationer av svenska barn. Sedan nådde han en ny publik med "Lillstrumpa och Syster Yster" och med sitt arbete på Brunnsgatan 4-teatern i Stockholm, nära samarbetet med poeten Kristina Lugn.
Hans verk tillhör det svenska kulturarvet – men juridiskt sett är frågan om vem som nu äger dem mer komplex än man kan tro.
Upphovsrätten upphör inte vid döden
Enligt lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, som administreras av Patent- och registreringsverket (PRV), gäller upphovsrätten under upphovsmannens livstid och i 70 år efter dödsfallet. För Staffan Westerberg innebär det att upphovsrätten till hans verk skyddas ändå fram till ungefär år 2096.
Det handlar inte bara om nostalgi – det handlar om pengar och kontroll. Rätten att avgöra om "Vilse i pannkakan" får streamas på en ny plattform, om en remake får produceras eller om enstaka klipp används i reklam: allt detta ligger hos arvingarna. Licensintäkter och royalties kan fortsätta flöda in i decennier om arvet sköts rätt.
Dödsboet tar tillfälligt kontroll
Direkt efter ett dödsfall övergår förvaltningen av upphovsrätten till dödsboet. Enligt upphovsrättslagen ska dödsboet ta hand om rättigheterna tills arvskiftet är slutfört. En boutredningsman som utsetts av tingsrätten får dock inte utnyttja verken på nytt sätt utan dödsbodelägarnas samtycke – ett viktigt skydd för arvingarna.
I praktiken innebär detta att alla nya avtal om licensiering, streaming eller visning av Westerbergs verk måste hanteras varsamt under övergångsperioden. Tidigare kontrakt med SVT, produktionsbolag och distributörer fortsätter att gälla om inte annat avtalats, men nya affärsuppgörelser kräver en tydlig juridisk struktur och enighet bland arvingarna.
Klassikerskyddet – en evig begränsning
Sverige har, utöver de 70 åren, ett så kallat klassikerskydd. Enligt upphovsrättslagen 3 § tredje stycket får ett verk aldrig kränka "den andliga odlingens intressen" – även efter att skyddstiden löpt ut. Det innebär att Westerbergs barnprogram inte kan användas på ett sätt som förminskar, persiflerar eller på annat sätt vanhelgar dem, ens om 70 år har gått.
För familjen och arvingarna är detta en trygghet: konstnärens konstnärliga intention kan aldrig helt rivas upp av kommersialism. En producent som ville göra en satirisk omarbetning av "Vilse i pannkakan" utan tillstånd skulle riskera rättsliga åtgärder – oavsett när det sker.
Tre saker arvingarna bör göra nu
Immaterialrättsjurister rekommenderar i regel tre omedelbara åtgärder när en upphovsperson dör:
1. Inventera verken. Ta fram en fullständig förteckning över alla skapade verk: TV-program, manus, regi-credits, fotografier och eventuella musikrättigheter. Upphovsrätt uppstår automatiskt vid skapandet – det finns inget register, vilket gör en noggrann inventering avgörande för att kunna hävda och försvara rättigheterna.
2. Säkra befintliga avtal. Gå igenom samtliga kontrakt med SVT, produktionsbolag och andra aktörer. Vilka avtal löper fortfarande? Vilka kräver förnyat godkännande av arvingarna? Ett avtal som skrevs under 1980-talet kanske inte täcker digital distribution eller streaming, vilket kan öppna för konflikter.
3. Konsultera en immaterialrättsjurist. Det är ett högt specialiserat rättsområde. En advokat med erfarenhet av upphovsrätt kan hjälpa till att strukturera arvskiftet, förhandla fram nya licensavtal och säkerställa att arvet förvaltas på ett sätt som hedrar konstnärens intentioner och maximerar värdet för arvingarna.
Vad händer om arvingarna inte agerar?
Om dödsboet och arvingarna inte aktivt tar hand om upphovsrätten riskerar de att förlora intäkter, och kontrollen kan i praktiken gå förlorad – även om den formellt kvarstår. Aktörer som vill använda verken kan börja se dem som "herrelösa" och använda dem utan tillstånd, vilket kan leda till kostsamma tvister.
Liknande situationer uppstod med Görel Hansers ABBA-relaterade arvsfrågor och med Bengt Bergers musikupphovsrätt, båda fall som visar att tidig juridisk rådgivning kan avgöra om ett konstnärskap förblir en levande tillgång eller stagnerar i rättsliga oklarheter.
I Sverige väljer många att förvalta konstnärsarv antingen privat eller via en stiftelse. Björn Afzelius-stiftelsen är ett välkänt exempel på hur ett poetiskt och musikaliskt arv kan skyddas och göras tillgängligt för framtida generationer. En liknande struktur kan vara rätt väg för familjen Westerberg – men det kräver i regel att en jurist vägleder processen från start.
Hjälp finns att få
Att hantera ett konstnärligt dödsbo kräver juridisk kompetens, känslighet och kunskap om kulturmarknadens strukturer. En advokat specialiserad på immaterialrätt eller arvskiften kan göra avgörande skillnad – från inventeringsfasen till slutgiltiga licensavtal med SVT eller streamingtjänster.
På ExpertZoom kan du hitta kvalificerade advokater med erfarenhet av upphovsrätt och dödsbon som kan guida dig och din familj genom hela processen.
