EBU stoppar sexistiska kameravinklar i friidrott: vad lagen egentligen skyddar dig som idrottare

Den 14 juli 2026 publicerade European Broadcasting Union (EBU) och European Athletics det 23 sidor långa dokumentet Raising the Bar — en handbok som ska hindra tv-producenter från att använda sexistiska kameravinklar under friidrottstävlingar. Svenska fyrafaldiga SM-mästaren i tresteg, Maja Åskag från Eskilstuna, var snabb att välkomna dem: "De visar rumpan — inte ansiktet", berättade hon för Sveriges Radio. Nu är Åskag på plats vid friidrotts-EM i Birmingham, som inleddes den 10 augusti 2026, och deltar i trestegskval — ett av de första stora evenemangen där det nya protokollet tillämpas i praktiken. Men hur mycket rättsligt skydd ger riktlinjerna egentligen — och vad gäller enligt svensk lag när de inte räcker?

Vad "Raising the Bar" förbjuder — och vad det inte gör

Dokumentet identifierar konkreta problematiska kameravinklar: närbild på sprintarens bakdel när hon startar från startblocken, kameror monterade under ribban vid höjdhopp eller stavhopp som fångar idrottarens ben i slow motion, och onödigt långvariga replays av kroppsdelar som inte är relevanta för prestationen. Riktlinjerna togs fram i samarbete med olympiska atleter — däribland brittiska stavhopparen Holly Bradshaw och serbiska längdhopparen Ivana Spanovic — samt tv-produktionsproffs.

Åskag är positiv. Med fyra raka SM-guld i tresteg och ett hopp på 14,24 meter i Aten tidigare i säsongen (fem centimeter från svenska rekordet) vet hon hur det känns att bli bedömd på annat än sin prestation. "Man ska känna sig säker", sa hon till SVT Sport.

Problemet är att Raising the Bar är frivilliga branschrekommendationer — inte lag. EBU kan inte utfärda böter eller driva rättsliga processer mot kanaler som bryter mot dem. Riktlinjerna gäller dessutom bara för EBU:s 112 medlemsbolag i 56 länder. De täcker inte fritidsfotografer med smartphones, anonyma konton på TikTok och Instagram, eller lokala sändare utanför nätverket. Och de gäller inte utanför tävlingssituationen: inte vid presskonferenser, inte i mixed zone, inte vid uppvärmning.

Det är i det tomrummet som juridiken tar vid. Branschens egna normer och statens lagstiftning hänger ihop — men de ersätter inte varandra, och utan lagstöd kan EBU:s regler bara utöva moraliskt tryck, inte rättsliga konsekvenser.

Texten är informativ och utgör inte juridisk rådgivning. Kontakta en advokat för råd i din specifika situation.

Juridisk analys: vad säger svensk rätt om idrottskvinnors bildrätt?

Sverige saknar en samlad "rätt till sin bild" (portrait right) som i Frankrike eller Spanien. Skyddet är i stället fördelat på flera lagrum — med olika tröskelkrav, bevisbörda och sanktioner.

Brottsbalken 4 kap. 6c § (olovlig fotografering) förbjuder fotografering av en person på en plats med rimlig förväntan om integritet: omklädningsrum, toalett eller hotellrum är typexempel. En öppen friidrottsarena uppfyller normalt inte det kravet. Men omklädningsrum, massagebänkar och medicinska utrymmen på samma anläggning gör det — och det är just där kränkningarna ofta sker.

Brottsbalken 4 kap. 6d § (spridning av integritetskränkande bilder), i kraft sedan 2022, är bredare och mer relevant för det digitala flödet. Den kriminaliserar spridning av film eller bild som grovt kränker en persons integritet, oavsett var den spelades in. Att ett klipp är taget på en offentlig plats friar inte automatiskt den som delar det med ett sexuellt eller förnedrande syfte. Paragrafens räckvidd prövas löpande av domstolarna — och praxis pekar mot en vidare tillämpning med åren.

Dataskyddsförordningen (GDPR) gäller för alla bilder och videos som kan identifiera en person. Idrottsförbund och ackrediterade fotografer stöder sig normalt på ett deltagaravtal — men en publik person med en smartphone saknar i regel rättslig grund att publicera material. Den filmade personen kan begära radering direkt hos plattformen (rätten att bli glömd) och, om plattformen inte åtlyder, anmäla till Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) för tillsyn och eventuella sanktioner.

Diskrimineringslagen (2008:567) ger dessutom ett ansvar för idrottsarrangörer och förbund: de får inte medverka till behandling som kränker en deltagare på grund av kön i samband med tillhandahållandet av tävlingstillfällen (2 kap. 12 §). En arrangör som upplåter ackreditering till fotografer som systematiskt kränker idrottskvinnor kan i teorin befinnas medansvarig.

Konkret scenario: Lena, 24 år, filmas i slow motion på Göteborgs-galan

Tänk dig Lena, 24 år, trestegshoppare i FK Örnen i division 2. Den 5 juli 2026 tävlar hon på ett inbjudningstävling med 350 åskådare utanför Göteborg. Tre veckor senare märker hon att ett Instagram-konto med 90 000 följare publicerat ett klipp: tre sekunders slow motion bakifrån och underifrån, repeterat fyra gånger, med en bildtext som kommenterar hennes kropp snarare än hennes hopp på 13,44 meter.

Evenemanget är halvöppet — inbjudningsbaserat, inte fritt tillgängligt för allmänheten — och Lena har inte undertecknat något mediaavtal.

Om spridningen klassas som grovt integritetskränkande (upprepat, sexualiserande syfte, stor räckvidd) faller det under BrB 4:6d. Kontoinnehavarens identitet kan fastställas via ett editionsföreläggande — ett tingsrättsbeslut om att Meta/Instagram måste lämna ut IP-adress och kontouppgifter. Handläggningstid: typiskt 6–10 veckor.

Om–och–då-logiken: om klippet sprids med uppenbart förnedrande syfte och har mer än 10 000 visningar, ökar chansen för åtal. Påföljden för normalgraden av brottet är böter eller fängelse i upp till ett år; för grova fall upp till två år. Kränkningsersättning under skadeståndslagen för liknande fall 2022–2025 har landat på 10 000–25 000 kr per avgörande.

Parallellt kan Lena anmäla till IMY. Om Instagram inte raderar materialet inom 30 dagar, kan IMY utfärda sanktionsavgifter mot plattformen — teoretiskt upp till 4 procent av global omsättning, i praktiken lägre för enstaka kränkningsärenden, men tillräckligt för att skapa ett officiellt dokumentspår som stärker skadeståndskravet.

Att ha en advokat redan i dokumentationsfasen ökar avsevärt chansen att ärendet handläggs korrekt från start och att ingenting missas i beviskedjan.

Idrottsförbundens ansvar — ett förbisett område

EBU:s riktlinjer adresserar tv-producenterna, men ett parallellt ansvar vilar på de svenska idrottsförbunden och tävlingsarrangörerna. Riksidrottsförbundets (RF) stadgar föreskriver att all idrottsverksamhet ska bedrivas fri från diskriminering — inklusive könsdiskriminerande bildhantering. Arrangörer som ackrediterar fotografer eller mediekanaler har en skyldighet att kontrollera att ackrediteringen inte missbrukas i kränkande syfte.

I praktiken saknas tydliga sanktionsmekanismer på nationell nivå för bildkränkningar utanför straffrättens räckvidd. Det innebär att idrottaren ofta måste agera på egen hand — och att juridiskt stöd tidigt i processen är avgörande för utfallet. Riksidrottsförbundets etiska råd har möjlighet att utreda klagomål inom idrottsrörelsen, men saknar befogenhet att besluta om skadestånd eller påfölja enskilda fotografer och medier.

Vad du bör göra om du utsätts

Maja Åskags röst har bidragit till att Raising the Bar blev verklighet. Men riktlinjer skyddar inte dig från anonym spridning på sociala medier. Det gör rätt juridisk hjälp i rätt tid.

Om du som idrottare — på elitnivå eller amatörnivå — utsätts för kränkande fotografering eller olovlig bildspridning:

1. Dokumentera omedelbart: skärmdumpar med synlig URL, datum och klockslag. Ta dem innan materialet eventuellt raderas.
2. Begär radering via GDPR: skriv till plattformens dataskyddsombud (kontaktuppgifter finns på plattformens webbplats) och ange att du inte samtyckt till publicering.
3. Anmäl till IMY (gratis): imy.se har ett digitalt anmälningsformulär som skapar ett officiellt ärende.
4. Polisanmäl om du misstänker att BrB 4:6d kan vara tillämplig — låt polis och åklagare bedöma rubricering.
5. Kontakta en advokat för att bedöma möjligheten till kränkningsersättning, editionsföreläggande och skadestånd.

ExpertZoom kopplar dig med advokater specialiserade på personuppgiftsrätt och medierätt i hela Sverige — ofta med ett första rådgivningssamtal tillgängligt inom 24 timmar. Läs även hur diskrimineringslagstiftningen kan skydda idrottare i andra situationer i artikeln om Anja Pärson och könstesterna.

format_used: Expert reaction