Sara BergströmMadrid Open pågår just nu på de röda lergrusbanorna i Parque del Manzanares — ett av säsongens viktigaste ATP Masters 1000-turneringar med finalmatch planerad till den 3 maj 2026. Medan världsstjärnorna tänjer sina kroppar till det yttersta är det en bra tidpunkt att fråga sig: vad gör lersäsongen med kroppen, och när bör du söka läkarvård för dina egna tennisbesvär?
Lergusets hårdaste säsong för kroppen
Lersäsongen — från Barcelona och Monte Carlo till Madrid och Roland Garros — är tennisens mest fysiskt krävande period. Ler absorberar stötar bättre än hårdunderlag, vilket minskar risken för vissa skador, men den sega ytan kräver i stället mer av ben, höfter och överkropp. Spelarna gör längre rallies, forcerar fler rotationsrörelser och glider fram och tillbaka i långa, muskelkrävande löprörelser.
Jannik Sinner, rankad etta i världen, tävlar i Madrid om vad som skulle bli hans femte raka ATP Masters 1000-titel. Arthur Fils vann nyligen Barcelona Open den 19 april och är i Madrid som en av favoriterna. Bägge spelarna representerar en generation som investerar enormt i fysioterapi och skadeförebyggande träning — något som professionella tränare och läkare lyfter fram som avgörande för tenniskarriärers längd.
Tennisarmbågen — den vanligaste skadan
Tennisarmbågen (lateralepikondylit) är det klassiska tennissyndromet. Men faktum är att upp till hälften av alla tennisspelare drabbas av det vid något tillfälle, medan under 5 procent av alla fall faktiskt orsakas av tennisspel. Hos motionärer är det vanligaste källan repetitivt arbete med datortangentbord, verktyg eller hushållsarbete.
Tillståndet innebär inflammation i de senor som fäster vid armbågens utsida. Det uppstår gradvis: en mild ömhet som kan eskalera till smärta vid greppning, lyftning eller vridning av handled.
Typiska symtom inkluderar:
- Smärta på armbågens utsida som strålar ner mot underarmen
- Svaghet i handgreppet
- Smärta vid vanliga handgrep — att öppna en burk, hälla kaffe, skaka hand
Statistik från kliniska studier visar att ungefär 1 till 3 procent av vuxna drabbas varje år. Åldersgruppen 40 till 60 år är mest utsatt.
Knä och axel — de andra riskzonerna
Tennis belastar inte bara armbågen. Knäleden utsätts för kraftiga sidobelastningar vid riktningsbyten och glida på lergrus. Springarens knä (iliotibialissyndromet) och patellofemoralt smärtsyndrom drabbar regelbundet motionärer som ökar sin träningsmängd under säsongen.
Axeln är en annan riskzon — särskilt för dem som spelar mycket serve eller smash. Bursit, rotatorkuffsskador och skuldertendinit kan smyga sig på utan tydliga varningssignaler i tidiga stadier.
Ryggens nedre del tar stötarna vid serven och vid det kraftiga vridna backhandslaget, och kan reagera med muskelspänningar eller mer allvarliga diskproblem vid överbelastning.
Fyra varningssignaler du aldrig bör ignorera
Det är lätt att skaka av sig smärtor under en aktiv tennissäsong. Men följande symtom motiverar alltid ett besök hos läkare, oavsett när under säsongen de uppstår:
Smärta som inte förbättras efter en vecka. Tillfälliga ömheter försvinner vanligen inom ett par dagar med vila. Kvarstående smärta signalerar att vävnaden behöver bedömning.
Svullnad, värme eller missfärgning kring leden. Dessa tecken på inflammation kan indikera mer komplexa tillstånd som behöver behandling utöver vila.
Domningar eller stickningar i hand eller fingrar. Sådana neurologiska symtom vid arm- och armbågsbesvär kan tyda på nervpåverkan som kräver skyndsam utredning.
Smärta som störer sömnen. Nattsmärta i leder och muskler är en röd flagga som alltid ska utvärderas av hälso- och sjukvården.
Behandling och rehabilitering: vad fungerar?
Den goda nyheten om tennisarmbågen är att ca 80 procent av dem som drabbas tillfrisknar inom ett år, förutsatt att de hanterar det rätt. Förstahandsåtgärderna är:
- Vila från utlösande aktivitet. Inte nödvändigtvis total vilo — anpassad aktivitet är ofta bättre.
- Is efter aktivitet, kombinerat med receptfria antiinflammatoriska läkemedel vid behov.
- Excentrisk styrketräning av underarmens extensorer — specifika övningar som visat sig effektivt reducera smärta och återskapa styrka.
- Manuell terapi från en fysioterapeut, inklusive mjukdelsmobilisering och tejpning.
- Ortopedisk armbågsmanschett (kontraforsstöd) som kan minska belastningen på seninfästningen.
För mer komplicerade fall, eller om konservativ behandling inte ger resultat efter 3 till 6 månader, kan kortisonsinjektioner eller i sällsynta fall kirurgi bli aktuellt. Denna typ av bedömning kräver alltid en läkare med specialistkompetens.
Förebyggande åtgärder för motionärstennisten
Att se proffs som Sinner och Fils i Madrid ger inspiration att spela mer. Men ökad träningsmängd utan förberedelse är en vanlig orsak till skador. Några evidensbaserade råd:
Öka träningsvolym gradvis. Tumregeln är att inte öka belastningen med mer än 10 procent per vecka.
Välj rätt utrustning. Ett racket med för styvt skaft, fel greppstorlek eller alltför spänd strängning ökar risken för tennisarmbåge markant. En utvärdering av utrustning hos en kunnig återförsäljare eller tränare är investeringen värd.
Värm upp ordentligt. Fläkt- och rotationsrörelser för axlar, höfter och armbågar i minst 10 minuter innan spelet reducerar risken för akuta skador.
Ta hand om återhämtning. Sömn, näring och aktiv återhämtning (stretching, rörlighetsträning) har visat sig avgörande för att minska skaderisken i lagsporter och motionsidrott.
Läser du den här artikeln för att du redan har ont? Ta det som en signal att boka ett besök. Tidig behandling ökar alternativmöjligheterna och ger snabbare tillfrisknande. Väntar du för länge riskerar du att ett behandlingsbart tillstånd övergår i ett kroniskt.
För råd och information om tennisarmbåge hos 1177 — Sveriges nationella hälsoinformationstjänst — kan du läsa mer här: 1177: Tennisarmbåge.
Behöver du stöd i att hitta rätt specialist? Carlos Alcaraz, 300 segrar och vad tennisexperter säger om överbelastning ger ytterligare perspektiv på vad kroppen tål under en tuff tennissäsong.
Råden i denna artikel är av allmän informationskaraktär och ersätter inte professionell medicinsk bedömning. Kontakta läkare eller fysioterapeut om du har symtom som behöver bedömas.
