Sara BergströmSkellefteå AIK:s förstamålvakt Linus Söderström, en av SHL:s mest meriterade keepers, är fortsatt borta från spel hela säsongen 2025–26 efter en kronisk skada i nedre kroppshalvan som krävde operation hösten 2025. Frågan engagerar svenska hockeyfans nu när SM-slutspelet kulminerar — namnet trendar i Google Trends den 28 april med över 100 sökningar per timme.
Bakgrunden är dyster läsning. Enligt klubbläkaren Karin Granberg, citerad av Sweden Herald i september 2025, har skadan funnits sedan februari samma år och förvärrats varje gång isträningen återupptagits. "Återhämtningstiden styrs av hur både ingreppet och rehabiliteringen utvecklas, men som det ser ut nu är det inte troligt med spel före årsskiftet", konstaterade Granberg. Året efter operationen har Söderström, enligt SHL:s slutspelsrapporter, fortfarande inte återgått till full istid.
En historiskt tung säsong — och en historisk ersättare
Söderströms frånvaro öppnade dörren för amerikanen Strauss Mann, som Skellefteå värvade som ersättare. Mann svarade med tio nollor, ett nytt SHL-rekord, och nominerades till Honken Trophy som säsongens målvakt 2025–26 enligt SHL:s officiella kandidatlista publicerad i april. För klubben är det ett guldkantat krislösningsexempel; för Söderström personligen blir hans roll i nästa säsongs målvaktsuppställning oklar.
För svenska läsare öppnar fallet en bredare fråga: hur fungerar långvarig rehabilitering efter en kronisk idrottsskada som inte vill läka, och vilka rättigheter och resurser har patienten i den svenska sjukvårdssystemet?
Kronisk smärta är en annan typ av skada
En akut skada — bruten arm, sträckt korsband — har en tydlig orsak och en mätbar läkningsbåge. En kronisk skada som "funnits sedan februari och förvärrats" är något helt annat. Det är ofta resultatet av upprepad mikrotrauma, felaktig belastning eller en initial skada som aldrig fick fullständig vila. Hos hockeymålvakter är höft- och ljumskskador särskilt vanliga eftersom rörelsemönstret — fjäder från knäna i butterfly-positionen — sliter på samma strukturer tusentals gånger per säsong.
Den första frågan vid kronisk smärta är inte "när kan jag spela igen" utan "är det rätt strukturer som behandlas". MR-undersökningar avgör om det handlar om labrumskada i höften, sportbråck (sportman's hernia), broskslitage eller adduktortendinopati. Skellefteås offentliga information har inte specificerat vilken diagnos Söderström behandlats för, men varje diagnos har sin egen rehabiliteringsbåge: från 12 veckor för en isolerad muskelsenoperation till 9–12 månader för stora ledingrepp.
Den svenska rehabiliteringskedjan
För en svensk patient — elitidrottare eller inte — börjar en operationskrävande skada i regel hos vårdcentralen, fortsätter via remiss till ortoped eller idrottsmedicinare, och slutar i samarbete mellan kirurg och fysioterapeut. Sedan 2020 är specialiteten "fysioterapi inom idrottsmedicin" en formell vidareutbildning, vilket gör det möjligt att hitta terapeuter med dokumenterad erfarenhet av elitidrottares rehabilitering.
Socialstyrelsens nationella riktlinjer för rörelse- och stödjeorgansjukdomar ger ramverket för vilka behandlingar som ska prioriteras och hur snabbt: utredning vid misstanke om allvarlig skada ska påbörjas inom utlovad tid och beslut om operation tas tillsammans med patienten utifrån symtombild och funktionspåverkan.
För patienter som inte är yrkesidrottare gäller samma regelverk, men resursprioriteringen kan göra väntetiderna längre. Det är därför många väljer att kombinera offentlig vård med privata idrottsmedicinska kliniker — där fysioterapeuten ofta är samma sorts specialist som elitidrottare anlitar.
Rehabilitering i tre faser
Oavsett operation följer rehabiliteringen typiskt en tredelad logik:
- Skyddsfas (0–6 veckor): Smärtkontroll, isning, partiell avlastning. Målet är att läka väv utan att förlora rörelseomfång.
- Återuppbyggnadsfas (6 v–4 mån): Stegrad styrketräning, enkelbensövningar, balansträning. Idrottsmedicinare jobbar med fysioterapeuten och korrigerar rörelsemönster som kan ha skapat skadan från början.
- Återgångsfas (4–9 mån): Idrottsspecifik belastning. För en målvakt: butterfly-positioner, tunga vridrörelser, full istid med gradvis ökad volym.
Två signaler avgör om man får gå vidare till nästa fas: smärta vid ansträngning ska vara under 3 på en 10-gradig skala, och kraftutvecklingen i den drabbade sidan ska vara minst 90 procent av den friska sidan. Söderströms situation visar varför återfall är så vanliga — pressen att återvända kan göra att man passerar dessa tröskelvärden utan att ha uppfyllt dem fullt ut. Liknande resonemang gäller också för andra idrottare i SHL: svenske försvararen Joel Nyström har själv beskrivit övergången från SHL till NHL som en process där rätt rehabilitering är skillnaden mellan en hållbar och en kort karriär.
När andrahandsbedömning är värd det
För en patient som genomgått operation utan tydlig förbättring efter 4–6 månader är "second opinion" hos en annan ortoped ofta motiverad. Diagnostiska missar inom idrottsmedicin är mer vanliga än man tror — sportbråck, till exempel, kan misstas för adduktorbesvär i månader. En specialist inom ortopedi eller idrottsmedicin kan via förnyad bildbehandling och funktionstest avgöra om grundproblemet faktiskt åtgärdats.
Det innebär inte att man ifrågasätter den första kirurgen. Det innebär att man tar ansvar för en process som ofta är mer iterativ än linjär. Den så kallade målvaktstrenden där spelare som Pontus Eltonius bygger sin SHL-karriär kring tidig fysisk specialisering är på sätt och vis baksidan av samma mynt: ju tidigare man specialiserar sig, desto mer slitage på samma strukturer och desto högre krav på en välplanerad rehab när skadan väl kommer.
Vad fallet säger om idrottsmedicin på 2026
Söderström är 29 år — i målvaktsmått en relativt ung man som rimligen har 5–7 år kvar på elitnivå om rehabiliteringen lyckas. Hans fall illustrerar att modern idrottsmedicin inte handlar om mirakulösa snabba comebacks utan om disciplinerade processer där tålamod ger resultat och otålighet ger återfall. Det är en lärdom som översätts direkt till motionärer som vrickat foten och hoppar tillbaka för fort: rehabilitering är en investering, och den enda som har råd att vänta är den som vill spela längre.
För svenska sjukvården är fallet också en påminnelse om att de mest avancerade rehabprotokollen idag finns på den privata sidan. Men grundkomponenterna — diagnostik, kirurgisk kompetens, kvalificerad fysioterapi — finns i hela landet. Att hitta rätt specialist tidigt kan vara det som avgör om en kronisk skada blir ett kapitel eller ett karriärslut.
Denna artikel är allmän medicinsk information och ersätter inte individuell rådgivning från din läkare eller fysioterapeut. Vid kvarstående smärta efter en idrottsskada — sök läkarbedömning eller be om remiss till ortoped eller idrottsmedicinare.
