Sara BergströmHanna Marklund, med 118 A-landskamper för Sverige och tre raka Damallsvenskan-titlar med Umeå IK, är i dag ett av SVT Sports mest välkända ansikten inom fotbollsexpertis. Men det är inte bara expertkommentarerna som håller hennes namn aktuellt i oktober 2026 – det är också den röda tråd som löper genom hennes och tusentals andra svenska f.d. elitidrottares berättelser: en kropp som fortfarande bär spåren av ett liv på absolut topp. Och frågan om när man bör söka specialistvård – den är mer aktuell än någonsin.
Från elitplan till tv-studio – men kroppen glömmer inte
Hanna Marklund spelade som mittback under nästan ett decennium i allsvenskan och på den internationella scenen. Under storhetstiden i Umeå IK vann laget tre Damallsvenskan-titlar i rad (2000–2002) och nådde Champions League-final – en period som reste henne till toppen av europeisk damfotboll och skapade en av de mest minnesvärda erorna i svensk damfotbollshistoria. Som mittback på den nivån innebär varje säsong hundratals matcher med maximalt fysiskt uttag: sprints, tacklingar, hopp och landningar – alla på kroppen.
Forskning publicerad i British Journal of Sports Medicine visar att f.d. elitfotbollsspelarers risk för artros i knä- och höftleder är upp till tre gånger högre jämfört med jämnåriga icke-idrottare. För defensiva spelare som i hundratals matcher utfört snabba riktningsbyten, hårda tacklingar och explosiva starter, är slitaget på leder och brosk särskilt påtagligt. Det är inte en fråga om ifall kroppen påverkas av en elitkarriär – det är en fråga om när och hur mycket.
I Sverige lever uppskattningsvis 350 000 människor med artros i knäet, enligt Socialstyrelsens statistik. Bland dem finns en oproportionerligt stor andel f.d. elitidrottare. Problemet är att symptomen ofta smyger sig på långsamt och bagatelliseras i år – ibland decennier – innan vård faktiskt söks. Många idrottare är tränade att prestera trots smärta, och det mönstret följer ofta med in i livet efter karriären.
De tre varningssignalerna som f.d. idrottare ignorerar
Vad skiljer normal åldersrelaterad stelhet från idrottsrelaterade skador som kräver professionell bedömning? Idrottsmedicinska specialister pekar på tre vanliga "röda flaggor" som f.d. elitidrottare alltför ofta negligerar eller normaliserar.
1. Ledvärk som varar mer än sex veckor Kortvarig muskelömhet efter aktivitet är normalt. Men ledvärk i knä, höft, axlar eller handleder som håller i sig längre än sex veckor är ett tecken på att kroppen inte återhämtar sig som den ska. Det kan tyda på begynnande artros, en gammal ligamentskada som aldrig läkt ordentligt, eller tidiga tecken på inflammatorisk ledsjukdom.
2. Morgonstelhet längre än 30 minuter Om det tar mer än en halvtimme att "komma igång" på morgonen är det ett klassiskt tecken på inflammation i lederna – ett tillstånd som kräver medicinsk utredning, inte att accepteras som en naturlig del av åldrandet. För den som spelat fotboll på elitnivå bör detta tas särskilt på allvar, eftersom det kan vara tidigt tecken på reumatoid artrit eller artros med inflammatorisk komponent.
3. Sömnstörningar kopplade till kronisk smärta Många f.d. elitidrottare rapporterar svårigheter att sova – inte av stress, utan av att kronisk låggradig smärta stör sömncykeln. Forskning från Karolinska Institutet visar att kronisk smärta är tre gånger vanligare bland f.d. professionella idrottare än bland befolkningen i övrigt, ett mönster som kvarstår långt in i 40- och 50-årsåldern och som direkt påverkar kognitiv förmåga, humör och arbetsförmåga.
Vad händer om du väntar för länge?
Inom idrottsmedicinen är det välbelagt att tidig intervention vid ledproblem ger dramatiskt bättre utfall på lång sikt. En specialist kan redan vid tidiga symptom:
- Identifiera begynnande leddegeneration via MR-röntgen och klinisk undersökning
- Starta ett individanpassat rehabiliteringsprogram som bevarar ledrörligheten och minskar inflammationsnivåerna
- Ge kostråd – D-vitamin, omega-3, kollagen – som visat sig bromsa inflammatoriska processer och stödja broskregenerering
- Bedöma om kirurgiska alternativ som meniskusrekonstruktion eller artroskopiingrepp kan vara aktuella, och i vilket skede de ger bäst resultat
- Ordinera lämplig smärtlindring som inte accelererar ledutnötning – en viktig distinktion, eftersom NSAID-preparat vid långvarig användning kan ha negativa effekter på broskmetabolism
Problemet är kulturellt. Bland elitidrottare är det länge inbyggt att "spela med smärtan" – och det är ett synsätt som kan bli medicinskt och ekonomiskt väldigt kostsamt när karriären är slut.
"Vi ser regelbundet patienter i 40–55-årsåldern med avancerad artros som hade kunnat bromsas med tidig intervention", berättar en ortopedspecialist vid Umeå universitetssjukhus. "De refererar nästan alltid till en idrottskarriär och berättar att de levde med smärtan under så lång tid att det blev normalt."
Konkret fall: från elitfotboll till knäoperation – vad kostar det att vänta?
Ta scenariot med Emma, 44 år, f.d. mittfältare som spelade åtta säsonger i Elitettan (1998–2006) och genomgick en ACL-operation på vänstra knäet 2003. I februari 2026 söker hon slutligen läkare för kronisk knäsmärta som trappats upp det senaste halvåret. Utredning bekräftar artros grad 2–3 i det opererade knäet.
Scenario A – om Emma hade sökt hjälp redan 2021 (vid 39 år), när smärtan var "hanterbar men ständig":
- Konsultation hos idrottsmedicinsk specialist: 900–1 200 kr
- MR-röntgen privat: 2 500–3 500 kr
- Rehabiliteringsprogram under 12 veckor med sjukgymnast: 4 000–6 000 kr
- Total kostnad: ca 7 400–10 700 kr
- Förväntad effekt: inbromsad ledegeneration, bibehållen rörlighet och smärtfrihet i ytterligare 8–12 år utan kirurgi
Scenario B – hennes faktiska situation 2026, med diagnostiserad artros grad 2–3:
- Ortopedisk konsultation och röntgen: 1 500–2 500 kr
- Kortisoninjektioner för löpande smärthantering: 350–450 kr per injektion, 3–4 gånger per år (= ca 1 050–1 800 kr/år i löpande kostnad)
- Trolig knäprotesoperation inom 3–5 år: 55 000–85 000 kr privat, alternativt 12–24 månaders kötid i den offentliga vården
- Sjukskrivning under protesrehabiliteringen: 3–6 månader med ekonomiska och sociala konsekvenser
Om → Då: Om Emma hade tagit knäsmärtan på allvar fem år tidigare – när den fortfarande var låggradig och kändes som "normalt för en f.d. idrottare" – hade hon med stor sannolikhet kunnat skjuta upp, kanske helt undvika, en protesoperation. Skillnaden i totalkostnad är 40 000–75 000 kr, utan att räkna in de 12–18 månader av nedsatt rörlighet, livskvalitet och arbetsförmåga som protesrehabiliteringen innebär.
Det är den kalkylen fler f.d. elitidrottare behöver göra. Kostnaden för att vänta är nästan alltid högre – medicinskt, ekonomiskt och livskvalitetsmässigt – än kostnaden för tidig konsultation.
Så hittar du rätt specialist – utan 12 månaders väntan
I Sverige finns idrottsmedicinska specialister via regionernas sjukhusmottagningar, privata kliniker och digitala hälsoplattformar. Via det offentliga systemet kan väntetiden för icke-akuta remisser vara 6–12 månader. Om smärtan påverkar din sömn, vardag eller arbetsförmåga är det en lång tid att vänta och potentiellt en lång tid för ytterligare skadeutveckling.
Digitala konsultationsplattformar gör det möjligt att boka ett inledande möte med en hälsospecialist inom 1–3 dagar. Du berättar om din idrottsbakgrund, dina symptom och hur länge du haft besvären – specialisten ger en inledande bedömning och hjälper dig avgöra nästa steg: egenvård och träningsjustering, remiss till sjukgymnast, eller vidare utredning via ortoped eller idrottsmedicinsk klinik.
Det är precis den typen av tidig vägledning som avgör om en f.d. elitidrottare fortsätter att röra sig fritt i ytterligare 20 år – eller fastnar i ett kostsamt och smärtsamt rehabiliteringsförlopp.
Hanna Marklunds karriär är ett bevis på vad kroppen klarar av på elitnivå under ett decennium av hårt arbete. Vad den också påminner om – för alla som delar hennes bakgrund som professionell idrottare – är att det är minst lika viktigt att ta hand om kroppen efteråt.
Statistik om artros och ledproblem bland f.d. elitidrottare hämtad från Socialstyrelsen samt publicerad forskning i British Journal of Sports Medicine och Karolinska Institutet.
Medicinsk ansvarsfriskrivning: Denna artikel ersätter inte medicinsk rådgivning. Kontakta alltid en legitimerad läkare eller sjukvårdspersonal för diagnos och behandlingsrekommendationer.
